Nääää........
.......nu får det skärpas till här hemma!
Jag skriver ju inget i bloggen längre!
Jag gör inga smycken heller!
Vad gör jag då??
Jag vet inte!
Jo, jag fixar hemma sånt som måste göras!
Men det här med bloggen blir jag galen på!
Varför skriver jag inget?
Har väl inget kul att skriva!
De senate inläggen har ju bara handlat om vad jag ska göra
och hur intressant är det att läsa?
Inget kul alls tror jag!
Men nu har jag ett ämne jag skulle vilja diskutera med er få som läser bloggen!
I NT igår stod det om en familj med mamma och 2 söner
som kommer från Serbien.
Den äldsta pojken på 10 år såg när hans pappa blev nerslagen och uppeldad.
Morfadern har fördes bort och dödades.
De kom hit för 3 år sedan och för 1 år sen fick de ett avvisningsbeslut.
Sonen på 10 år har nu legat apatisk i ca ½ år.
Men redan när beslutet kom blev han dålig.
Nu till diskussionen:
Ska de verkligen bli avvisade?
Just nu blir de inte det eftersom pojken är så pass dålig.
Han blir inte bättre heller så länge han vet att han ska utvisas.
Kan inte denna familj bara få stanna i Sverige
och bygga upp ett nytt hem åt sig själva?
Måste denna pojke må så dåligt att han bara ligger hela dagarna?
Vad är det för barndom?
Jag vill att de ska få stanna!
Läs artikeln eller bara gör din röst hörd!
Jag vill veta vad ni tycker!
Nähä....
Ni som är vän med mig på facebook vet att jag har 1 måste kvar idag.
Laga mat!
Spagetti med köttfärssås står på menyn idag!
Ha det bra så ses vi!
Hej kära granne! :-) Jag är inne och läser men är dålig på att kommentera... som vanligt. Jo jag tycker också att det är otroligt inhumant att utvisa familjen med ett apatiskt barn och ytterligare ett barn som tydligen mår nästan lika dåligt fast han i alla fall "fungerar" någorlunda. Funderar på att läsa den nya boken om apatiska flyktingbarn som det har varit mycket prat om i tidningar o radio/TV på sistone. Gellert Tamas (?) heter författaren.
Anna
Det är inte alltid man är på hugget med skrivandet, så är det bara. :-)
Intressant med djupa samhällsfrågor på bloggen, det är det alltför få som har.
Kör hårt min vän! :-)
Ja nu får du skärpa dig, måste skriva mer hur ska jag annars veta vad som händer med plutten. Det har hänt en massa saker här med men det tar vi via telefon, jag behöver min storasyster. Puss o Kram
