Mår inget vidare....
När grabbarna förstår att Samuel har sagt till mig så får han vara med men då är han redan lite avig eftersom han fått ett nej. Han blir lite tuff mot dem och säger att de är svaga och något mer. DÅ kommer pojkarna upp till mig för att skvallra! (Samuel säger att han var trollkarl och trollade dem svaga för att de var onda.) Men varför skvallra för mig? Detta är inte första gången men det är väl så att jag är en av de få föräldrarna som bryr sig om vad som händer på gården. Jag talade om för grabbarna att Samuel blir ledsen när han inte får vara med och detta inte var första gången detta hände. Då skämdes de och tittade ner i golvet.... men varför kan inte alla bara få vara med? Samuel skulle nog aldrig få för sig att skvallra för någons föräldrar, speciellt inte om han oxå gjort fel. Barn tjafsar så mycket nu för tiden!
Sen är det fortfarande lite struligt på jobbet! Jag har inte fått några arbetsuppgifter på förmiddagarna till hösten och mina fårhågor är att jag får en tjänst som bara ska täcka upp lite varsomhelst och det fasar jag för. Jag vill ha en klasstillhörighet eller iaf vara behövd. Men imorgon ska jag få besked hoppas jag. Chefen har nu köpt tid så det räcker och snart blir jag förbannad!
Jag har även den klassiska kvinnosjukan! Ont i magen typ hela tiden och det hjälper ju inte humöret! Usch... vad jag gnäller nu men ibland så måste jag få skriva av mig!
(När jag mår bättre och har något kul att skriva om!)
Tycker du verkar vara en toppen mamma som verkligen bryr sig om "plutten". (Lät så kul när Eva pratade om honom och kallade honom Plutten, undrar hur länge till mormor får göra det;-)
KRAMAR om dig, du kan behöva det idag, en viss tid i månaden är man då inte på topp
Kära Liv, sorry att jag var så asocial tidigare idag. Jag blir så knäckt på G som bara traskar iväg och "försvinner" och förväntar sig att vi ska hålla koll på henne. Sådär gör hon i skogen, på stan, i affärer... osv. Man får leta ihjäl sig efter henne! Vet inte hur många gånger jag har haft hjärtat i halsgropen och trott att jag inte ska hitta henne. Sonen har alltid varit så noga med att hålla koll på OSS så man har inte behövt "bevaka" honom på samma sätt! Men men barn är ju olika.
Vad trist att det inte funkar med leken på gården. Min pojke leker ju inte så ofta där ute för när han kommer hem från frita är det antingen någon aktivitet eller så är vi inne. När han leker där ute funkar det bra för det mesta tror jag för han är ju själv ganska dominant så jag tror att han snarare riskerar att bli en som "bestämmer" än en som hamnar i kläm. Jag gissar att anledningen till att de där grabbarna skvallrade för dig var att de kände sig dumma för att de hade sagt att S inte fick vara med, och så försökte de liksom bevisa att han också hade varit "dum" (dvs trollat dem svaga). Barns logik fungerar ju så ibland...
Trist med jobbet, att det inte går att få besked hur det ska bli. Hoppas det löser sig! Och att du mår bättre i magen.
SES!
A
jag minns hur jobbigt det var ibland att vara småbarnsmamma - och hur det svänger. När dottern var liten, fick hon inte vara med ungarna på gården. När hon blev större fick hon problem med att alla skulle leka med henne - och det blev problem med turordning och vem hon hade lovat... nästan lika jobbigt det.
Mitt jobb blir inte heller som jag tänkt. En av oss, outbildad, har fått gå. Besparing. Så nu ska vi med 1 heltid och 2 halvtid ta hand om hennes heltidsjobb också. Jag får alltså inte ha klass på fredagar som jag haft förut. känns knepigt. Men till er kommer jag i höst! Det var inte heller säkert förut.
