PysselLiv

Inte riktigt min grej att se detta spektakel men jag ska ju ändå sitta framför tv:n och sy ett armband till min söta, snälla och duktiga mamma. Samuel är väldigt musik och dans intresserad så han vill ju se.

Idag har jag suttit och värmt bänken! Det var inget kul alls! Jag ville ju spela matchen. Vi vann efter en spännade match där det svängde hela tiden. Det känns inte som jag har vunnit utan det är de som spelade som har vunnit. Mitt självförtroende fick sig en knäck i onsdags men jag har bestämt mig att det var sista gången! Jag vägrar att känna så fler gånger! Ingen ska få mig att känna på det viset igen. Att uttagningarna till match kan diskuteras är en sak men jag ska stålsätta mig. Jag räknar fr.o.m. nu att jag inte får spela mer. Tränaren har sin favoritmålvakt i den andra tjejen och det kan inte jag förändra, så därför har jag bestämt mig att aldrig ha förhoppningen på en uttagning att jag kanske får chansen.

Men nu är det över! Jag ska lägga det bakom mig och fokusera på annat. Imorgon är det dags för mig att gå på streetdance med Samuel. Jag hoppas att jag får följa med in och ta lite kort som jag kan lägga ut här så min familj (och även ni andra) får se bilder därifrån.

Nej, nu är det dags för melodifestivalen! Ha det så skriver jag en snutt imorgon oxå!